Jag har idag haft en av de kanske bästa dagarna i mitt liv. I alla fall i mitt yrkesrelaterade liv. Eller, i mitt yrkesliv.
Att kommunicera på spanska har skrämt mig lite, känner mig konstant dålig och långt från perfekt. Hör själv när jag gör fel, och i Malaga när alla mina svenska vänner pratade himla bra spanska så blev jag tyst. Jag blir alltid tyst när det är andra icke-spanjorer som pratar bra spanska med. Intimidating, är det ord som beskriver magkänslan bäst. Att inte vilja vara dålig inför andra.
Nu är jag här helt ensam. Jag bor med en supertrevlig spanjorska. Jag har en hel hög med skojiga spanska snubbar som vill bli min intercambio, för inför avresan registrerade jag mig på en language Exchange-site. Det är tyvärr bara snubbar som vill hänga med mig, men vad gör det? Jag gillar ju snubbar. Men jag tvingas klara mig själv. Kan inte vara tyst. Vill inte vara tyst. Vägrar till och med att slänga in engelska ord. Två dagar sedan jag landade i Madrid. Än så länge har det gått över förväntan, min spanska är mycket bättre än jag trodde.
Och idag, dag 1 på universitetet, var jag inbjuden till ett seminarium med 10 andra doktorander. Alla spansktalande. Alla kände varandra, jag var ny i en grupp av bästa vänner. Och urusel på deras språk. Vi ägnade två timmar åt att diskutera relationen mellan ideologi och juridik. Temat är för mig bekant, eller mer än bekant. Uppenbart var jag mer insatt i ämnet än de övriga, men sämst på språket.
MEN! Jag förstod allt. Jag kunde hänga med. Och jag kunde bidra utan att göra mig grovt missförstådd eller bli utskrattad. Alla de övriga förstod mig. De lät mig säga fel, hjälpte när språket tog stop men lyssnade intresserat. Från att mest ha knackigt diskuterat vädret, kläder, maträtter och Tv har jag idag pratat juridik på akademisk nivå. Och blivit bemött med respekt. Och skaffat två fantastiska doktorandkompisar. Två doktroandkompisar som vill hänga med mig, inte bara tvingas hänga med mig. Har en smula hybris här!
I Spanien finns det ett uttryck som säger "gör dig inte svensk", det innebär ungefär "spela inte dum" eller "gör dig inte dum". Uttryckets ursprung har diskuterats, men en version är att svenskarna som flyttade till Spanien på 60-70talet aldrig brydde sig om att lära sig spanska och istället bara svarade "no entiendo", som en bunt dumhuvuden - istället för att försöka förstå och försöka lära sig språket. Jag var nog lite sådan, 2006, när mitt 19åriga jag flyttade till svenskkollonien i Malaga. Men jag gör inte så längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar