så jävla ensam

Jag åkte upp till mina föräldrar i onsdags förmiddag. Klockan var så tidigt att pappa fortfarande sov. Eller, tidigt och tidigt, halv 11, men pappa är pensionär och gör som han vill. Jag tog med mig hunden och gick ut innan jag han se min fars sömndruckna lekamen i morgonrock.

När vi kom tillbaka var han ovanligt tillfixad min far. Och han undrar var han är. Vem är var undrar jag som svar. Killen, jag hörde en mansröst, är du inte här för att presentera en pojkvän?

Jag tror jag kunde skönja en viss besvikelse i min pappas ögon när jag hällde upp en kopp kaffe och sa att han måste ha drömt. Han skrattade bort det och höll med om att så måste det ha varit, jag hade klivit in i hans tillvaro mellan sömn och vakenhet. Det var en dröm. Att jag kom hem med en kille var en dröm.

Det känns onekligen så. Att den dagen jag släpar hem en man till mina föräldrar bara är en dröm. Jag träffar inga män som är möjliga att ta hem till dem. Jag träffar män för en natt. Eller kanske ytterligare en natt. Men sen har jag tröttnat och vi ses inte igen. Framförallt får mina föräldrar inte möjligheten att se mannen i fråga.

De senaste månaderna har ensamheten blivit fruktansvärt påtaglig. Jag har bott ensam i min lägenhet i ett år, har inte delat den med någon längre än enstaka nätter och vardagskvällar har aldrig känts så mörka som nu när jag ligger i soffan och tittar på tv. Jag är så jävla ensam.

Träffade en av mina äldsta väninnor idag, hon har alltid haft fast partner, långa trygga relationer som till stor del var orsaken till att vi gled isär. Hon ville prioritera sin pojkvän, jag ville gå ut och hitta just pojkar – eller vänner. Hon sa idag att hon önskade att hon var som jag, att hon kunde knulla runt. Jag skrattade och rykte på axlarna, alla kan väl knulla runt!?

Kvalité eller kvantitet

Om jag fick byta 30% av alla män på min lista mot en man som stannat i mitt liv längre än tre månader hade jag varit mer än nöjd. En man som lärde känna den nyktra, intellektuella och morgonpigga jag. Istället för den fulla, öldrickande och sen bakfulla jag. En man som framförallt lärde känna hela mig, och som såg mig som attraktiv även osminkad, i fula söndertvättade underkläder och med fett hår. Inte bara den ytliga jag som dansar till indie, döljer skavanker med smink och har matchande snygga spetsunderkläder. 30% av alla män på min lista, eller 50% om så skulle vara, för att en man ska stanna tillräckligt länge för att sexet ska hinna bli fantastisk.

Fy fan vad jag är trött på alkoholdränkt tillfällig fysisk attraktion med slabbiga one night stands. Känner mig så jälva ensam.